Okej, så mitt deltagade i bloggen har legat på - 10.000.000.000(!!!), men jag har helt enkelt inte orkat göra någonting, förklara någonting eller leva någonting.

Det var först när Sara kom hem från Sala igår som jag vaknade till liv igen och tänkte att jag inte kunde gå runt och vara überdepp längre, att livet måste gå vidare, oavsett om man vill det eller inte (INTE!!!!).
Innan var jag mer en levande zombie än en riktig människa, i alla fall kändes det så.

Men nu pratar vi inte mer om det för då måste jag förklara vad jag har gjort de senaste fyra dagarna, och det är så tråkigt att jag inte ens tänker tänka tanken på att ta upp det.
Oh my.

Sitter i alla fall och skriver dessa jäkla skithemtentorna som ska vara klara och inskickade den här veckan. Eller...jag har skrivit halva på den ena av dem.
No mercy here