"Åh, vad kul" tänkte jag när jag hittade länken till sidan om mobilblogging. "Det där måste jag skriva upp mig på."
Med fantasier om smygblogging direkt från mattelektionerna med våran transylvanska halvvampyr Ike så skrev jag upp mitt mobilnummer, la till bloggnummret och gjorde en mall för att komma ihåg att man var tvungen att skriva "BLOGG" först.
Och nu, ett par timmar senare, så kände jag att jag kunde pröva denna underbara funktion innan jag skuttade till duschen för att skölja av mig söndagens tristess.
Först får jag ett meddelande som säger att jag måste fixa inställningarna. "Juste," tänker jag. "Jag återställde ju mobilen." Inte nedslagen över tanken på att det kommer ta ytterligare fem minuter innan jag kan skicka mitt mmsinlägg så går jag in på TELE2's hemsida och letar efter info om inställningarna. Jag skickar det tomma sms:et och väntar.
Inställningarna installeras och jag är nöjd. Jag börjar skriva på inlägget när jag kommer på att jag måste starta om mobilen för att det ska funka. "Det kanske funkar ändå," tänker jag och fortsätter tills jag är nöjd innan jag skickar iväg mms:et.
Ingenting händer.
"Nåja, kanske måste starta om mobilen after all," tänker jag och gör så innan jag prövar igen, denna gång med mycket kortare text som lyder "Funkar det nu då?"
Uppdaterar sidan och hoppet glöder inom mig.
Ingenting händer.
Frustration ersätter nu hoppet och jag börjar bli irriterad. Några svordomar far genom mitt huvud medan jag försöker lista ut vad som är fel.
Ger upp och skriver ett manuellt inlägg istället.

NU ÄR DET DAGS FÖR MIN DUSCH!
UGH