Käre gode Gud

Datum: 2009-11-14 | Tid: 12:25:07



Nu när vi har religion i skolan har jag funderat väldigt mycket på Gud, eller snarare min icke existerande tro på Gud. Vilken religion vi än har gått igenom så ser jag bara hundratals brister i teorinerna och skrattar inombords för i grund och botten känns det som att de religösa slaviskt följer någonting som någon riktigt skum människa satt och hittade på för hundratals år sedan. Det är verkligen så, frågar man min religonslärare om vissa saker så är svaret "det bara är så".  Nu är det inte så med alla saker, vissa finns det ju en grund och tanke bakom, men inte med allt. Det finns varken logik eller förklaring, jag gillar både logik och att förstå saker.

Jag har förträngt allt om Buddhism och Hinduism eftersom att vi hade prov på det för ett tag sedan och efter provet släpper man allting. Jag tänkte prata lite om Kristendom istället.

De osjälviska hamnar i himlen.
De själviska hamnar i helvetet.

Syndar man hamnar man i helvetet.
Gud är förlåtande.



Vem är helt självisk, och vem är helt osjälvisk? Och räknas det om man är osjälvisk för att hamna i himlen? För då är man ju tekniskt sätt självisk egentligen. Och om Gud nu är så förlåtande, varför finns det ett helvete? Eller förlåter han bara dem som tror på honom? För isåfall är han ju lite av ett svin, han har inte gett ett tecken av att han finns på 2000 år och ändå förväntar han sig att vi ska sprida historian vidare och fortfarande tro på honom? Skulle han vara så underbar, förstående och förlåtande så skulle han väl ändå förstå att det är svårt att tro på honom när det inte finns några bevis på att han finns. Han kanske fanns när han skapade jorden och kanske när han sände ner Jesus på jorden, men sedan kanske han är borta. Då känns det väl himla löjligt att försöka visa sån kärlek och tro till honom. Jag skulle kunna acceptera en teori där han skapade jorden och sedan försvann, för han gav oss trots allt fri vilja, vilket gav oss friheten att göra vad vi vill med jorden. Och skulle han på allvar bara sitta och titta på när vi förstör jorden och dödar varandra? Jag har för mig att guden Brahman skulle vara så, världsskaparen och sedan gjorde han inte mer, så ingen ber till honom för att det är onödigt eftersom att han inte kan göra något mer.

Jag har i alla fall väldigt svårt för att tro på allt det här.. Det finns för många brister. Fast alla är rätt hjärntvättade ändå, nästan alla otroende har någon gång bett till Gud, det kan jag lova. I jobbiga situationer eller när vi gärna vill att något ska hända, både som små och som vuxna, fast särskilt som små. Varje gång jag råkar tänka "Snälla Gud låt inte det här hända", eller "Gud gör så att..." så har jag slagit mig själv mentalt, för det är ju lönlöst, att tro att Gud kommer hjälpa en, även om han finns så skulle han inte hjälpa mig eftersom att jag aldrig har varit trogen eller trott på honom. Så schysst är han! Om Gud vore snäll, förstående och förlåtande skulle det inte finnas ett helvete.



I onsdags på lektionen pratade vi om att Påven hade bestämt att aborterade barn inte hamnar i helvetet, utan i himlen. Då tycker jag att det låter väldigt konstigt, för jag ser det som att himlen är ett bättre ställe än jorden och då känns det som att man gör barnet en tjänst när man aborterar den. Man gör så att de hoppar över det första, jobbiga steget (livet på jorden) och kommer direkt till himlen. Jag sa detta till min lärare men då sa han "men vad händer med föräldrarna då?", och det är väl sant, men ändå. Det lindrar det dåliga samvetet för den som blivit tvungen att göra abort.

Våran lärare berättade även om en man som var ateist, helt otroende och låg på dödsbädden. Han kallade då in en präst för att få den sista smörjelsen, då frågar hans kompis "men du tror ju inte på Gud. Varför tar du hit en präst för?". Då svarar han "Jag vet att jag inte trott på Gud. Men om det nu finns en Gud så har jag i alla fall gjort sista smörjelsen. Det är bara i fall att" (okej, han kanske inte sa exakt så men något liknande). Men det här visar i alla fall att tanken att Gud kanske finns finns hos alla. Jag tycker på allvar det känns som hjärntvättning.
Jag tänker inte gifta mig, bara om den jag är med väldigt, väldigt gärna vill det och kan dra ett bra argument till varför det är så viktigt. Vi kan liksom ha ett lyckligt liv tillsamans ändå.
Jag kan tänka mig att döpa mina barn, men det är bara för att be
kräfta namnet och för att alla ska få träffa mitt barn. Dop har blivit lite av en sådan tradition, det är ofta det är första gången släkten träffar barnet, det känns mest som att man visar upp barnet.

Nu orkar jag inte skriva mer.


"Amen"








Kommentarer
Postat av: zusanna

sv; twilight is the shit!

2009-11-14 @ 15:21:12
URL: http://zusannas.blogg.se/
Postat av: Helena

Camilla, det kallas tro och tillit. Det är en tröst för många att tro att det finns något mer, något större som skapat oss. För vissa finner ingen tröst i att veta att vi sköter oss själva och allt vi gör, positivt/negativt får konsekvenser, pga av oss själva. Allt behöver inte vara logiskt... Hur kul skulle det vara om allt hade en förklaring?? Jag tror att det är så många resonerar. :)

2009-11-14 @ 15:22:10
URL: http://nenawiking.blogg.se/
Postat av: Helena

Hej! Hjärntvätt och osanningar håller sällan i två tusen år. Det finns mer i kristna tron än vad du har sett, antingen väljer du att leta vidare eller så låter du bli, det väljer du själv. Men som du nog har märkt så finns det helt vanliga och förnuftiga människor som är kristna, tydligen går det ihop för dem, då kan de väl inte bara vara så att dom är dumma?

2009-11-16 @ 15:43:16
URL: http://tjolebompan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0