Trodde det skulle bli en till sömnlös natt. men icke, efter att ha sovit max två timmar de senaste två nätterna somnade jag av utmattning. Sov i fyra timmar sen gick det inte mer. Låg och stirrade i taket. Det värsta av allt är att om jag tänder lampan så är allt jag ser en massa minnen.. foton, saker... allting. Det finns i allt. Om jag luktar intensivt tror jag mig känna lukten av det, om jag lyssnar tillräckligt noga kan jag till och med höra det.

Det finns i allt. Ja, det är "det" nu. För det går inte att syfta på en människa längre, allt var bara en situation, en händelse.. och nu ett minne.

Nu ska jag till skolan.