Kära dagbok, idag när vi hade svenska sa Hannan till mig att jag börjar få gråa hårstrån, jag sa förtvivlat "Nej, det har jag inte alls det" Men efter att hon grovallvarligt sagt att det var sant ett flertal gånger så sprang jag förtvivlat till toalettspegeln för att undersöka fallet. Efter att ha letat igenom håret några gånger och konstaterat att jag inte kunde hitta några gråa hårstrån gick jag tillbaka till klassrummet och förklarade för Hannan att det är fult att ljuga, hon forsatte att envisas men tillslut sa Helena att Hannan ljög och att jag inte alls hade några gråa hårstrån. Idag var Helenas ord lag, sudeså.

Amen.


P.s. Det är ingen annan som tycker att jag börjar bli gråhårig va?!