If this is what life has to offer for me, I might just then go back inside and fall asleep
Datum: 2009-04-02 | Tid: 20:12:24
God Kväll!
Det här har varit en jobbig och deprimerande dag enda från start. Inte ens det fina vädret kunde muntra upp mig.
Jag vaknade av väckarklockan vid sju och kände "nej, jag pallar inte", stänger av väckarklockan, vrider in mig i täcket och somnar om. Men idén att skita totalt i skolan idag sket sig när pappa kom in tjugo i åtta och sa att jag skulle vara hos läkaren om en halvtimma. Jag funderade på att försöka ignorera honom men jag orakde inte. Kände mig istället grymt irriterad på min käre far.. Jag blev iväg skjutsad till vårdscentralen där läkaren för andra gången försökte frysa bort min jäkla leverfläck. Detta läkarbesök bidrog till att jag nu inte bara var irriterad och deprimerad, nu hade jag huvudvärk också.
I skolan tittade vi klart på filmen "requiem for a dream", en sevärd film med starka bilder vilket gör att den får fram sitt budskap mycket bra. Med mitt humör kände jag mig dock bara äcklad och ännu mer deprimerad efter filmen. Men jag måste ändå säga att alla borde se den.
Éfter det hade vi matte (inga kommentarer). På lunchen diskuterade jag, Dampe och Sibell livet.. typ... Orkar inte ge mig in på att försöka förklara. Låt mig säga att Dampe har en väldigt mycket positivare syn på livet än vad jag och Sibell har.
Sen bar det av till en två timmars lång lektion med textkommunikation. Tjoohoo.. Inte ens att jag fick reda på att jag fick mvg på tidningen gjorde mig på bra humör..
Deprimerad, irriterad, trött, med huvudvärk och med knäont gick jag sedan iväg för att ha beep-test - inte att rekommendera. Jag lyckades iaf få mvg på buk, mvg på rygg och vg på själva beep-testet.
Sliten som få går jag hem, duschar, pluggar, sedan kommer pappasarbetskompis unge som jag var barnvakt åt en timma.... Sedan åt vi, sedan pluggade jag mer... Och nu sitter jag här... DÖD är vad jag är.
Jag vet, jag bara klagar men jag gav mig själv tillstånd till att klaga hur mycket jag ville i bloggen om jag klarade mig igenom hela dagen. Vilket jag har gjort!
Men nu inser jag att ingen orkar läsa mina klagomål längre..
Peace!
/ Camilla ♥
Det här har varit en jobbig och deprimerande dag enda från start. Inte ens det fina vädret kunde muntra upp mig.
Jag vaknade av väckarklockan vid sju och kände "nej, jag pallar inte", stänger av väckarklockan, vrider in mig i täcket och somnar om. Men idén att skita totalt i skolan idag sket sig när pappa kom in tjugo i åtta och sa att jag skulle vara hos läkaren om en halvtimma. Jag funderade på att försöka ignorera honom men jag orakde inte. Kände mig istället grymt irriterad på min käre far.. Jag blev iväg skjutsad till vårdscentralen där läkaren för andra gången försökte frysa bort min jäkla leverfläck. Detta läkarbesök bidrog till att jag nu inte bara var irriterad och deprimerad, nu hade jag huvudvärk också.
I skolan tittade vi klart på filmen "requiem for a dream", en sevärd film med starka bilder vilket gör att den får fram sitt budskap mycket bra. Med mitt humör kände jag mig dock bara äcklad och ännu mer deprimerad efter filmen. Men jag måste ändå säga att alla borde se den.
Éfter det hade vi matte (inga kommentarer). På lunchen diskuterade jag, Dampe och Sibell livet.. typ... Orkar inte ge mig in på att försöka förklara. Låt mig säga att Dampe har en väldigt mycket positivare syn på livet än vad jag och Sibell har.
Sen bar det av till en två timmars lång lektion med textkommunikation. Tjoohoo.. Inte ens att jag fick reda på att jag fick mvg på tidningen gjorde mig på bra humör..
Deprimerad, irriterad, trött, med huvudvärk och med knäont gick jag sedan iväg för att ha beep-test - inte att rekommendera. Jag lyckades iaf få mvg på buk, mvg på rygg och vg på själva beep-testet.
Sliten som få går jag hem, duschar, pluggar, sedan kommer pappasarbetskompis unge som jag var barnvakt åt en timma.... Sedan åt vi, sedan pluggade jag mer... Och nu sitter jag här... DÖD är vad jag är.
Jag vet, jag bara klagar men jag gav mig själv tillstånd till att klaga hur mycket jag ville i bloggen om jag klarade mig igenom hela dagen. Vilket jag har gjort!
Men nu inser jag att ingen orkar läsa mina klagomål längre..
Peace!
/ Camilla ♥
Kommentarer
Trackback
