Det här var den sämsta dagen jag har tvingats utstå på väldigt länge. Jag är på pissigt humör (arg+ledsen=pissigt) och är trött psykiskt. Tårar har runnit och ilska har flödat, i de fyra timmar som jag och Sara spenderade utomhus/i biblioteket i centrum). Som grädden på moset så känns det som om jag inte fick ut speciellt mycket av den här skitdagen, utan är tillbaka på ruta ett i alla möjliga frågor och förhållanden utan att veta varken in eller ut.

Är fortfarande arg för hur människor kan bete sig, och jag är fortfarande ledsen och känner mig sviken, men det har ebbat ut till något överflödigt som flyter omkring i min kropp, under tröttheten, och långsamt långsamt kapslar in sig själv.


Vi börjar om igen.