Igår var en händelserik dag/kväll, och detta menar jag med en liten ton av ironi men mestadels helt ärligt.
Vad hände då? undrar väl ni nu, och det, kära läsare, ska jag berätta för er. Ladda upp med popcorn och dryck och se till att ha gått på toaletten innan, för detta fenomenala, underbara inlägg kommer bli det längsta inom blogghistorien, och kommer att handla enbart om de senaste 30 timmarna av mitt liv.
Redo?
Let's goooo.

Allt började där jag lämnade er senast (bortsett från min mobilbild), namely Donken med Sara. Vi åkte dit och hon bjöd mig på en lilla menyn. Plusmenyn stod jag för (heil CSN-kort) helt själv. Vi satte oss och åt utan att stressa eftersom Johans band inte skulle gå på förrän klockan åtta, vi hade gott om tid. Hamburgaren smakade underbart, precis som hamburgare ska göra, och pommes slår aldrig fel (nu även med Garlic dippsås, yummy ♥). Dock så var det milkshaken som tog priset för bästa smakupplevelse, fan va goth det var!!

Strax efter sju (tjugo över sju för att vara exakt) så gick jag och Sara mittemellan Tyresö centrum och Café Bonza. Varför är denna tidpunkt så viktig, undrar ni.

Svaret är: det är inte speciellt viktigt över huvud taget. Jag kommer bara ihåg det eftersom Filippa ringde då.

Mer spännande än så var inte klockslaget 19:20.

Faktiskt.

 

Anyway - väl inne på Bonza så slog vi oss ner i sofforna vid Bengt och trummar på knäna (fast det gjorde vi inte egentligen, jag bara sa det för att visa hur uttråkade vi var), och Bella kom och satte sig hos hos. Hon erbjöd  utgågna bilar från Globen som fredsgåva och blev accepterad. Senare byter vi soffa för att komma närmare scenen. Vi sitter och läser tidningar och en seriebok om en mans liv som inkluderar en hel del nakenhet och straffknullning (fråga inte.)

Mycket intressant.

 

Killarna kommer precis efter att första bandet, Blank Generation, gått upp på den minimalt lilla scenen. De rockade hårt och sångaren (han som spelar i Patrik 1,5) var faktiskt väldigt duktig. Pratandet var minimalt under denna period, då ljudnivån låg på 300 000 decibel och det var omöljligt att framföra sin åsikt eller kommenter utan att köra in käften i någons öra. När bandet hade spelat klart så gick alla ut för att ta lite luft och svalka sina svettlökar, sen bar det direkt in igen för att lyssna på the nujerks. När detta var över så gick alla, verkligen a l l a ut. Jag tyckte synd om det sista bandet eftersom det verkade som att ingen ville lyssna på dem, men lyckligtvis så gick några in igen. Slutet gott allting gott, som man säger.

N1 och Olle gick för att möta Leo (en väldigt skön snubbe, red. anm.) och resten av oss gick hem till Gogge för partay.

(Nu börjar den roliga och smått förvirrande delen. Håll i hatten!)

Egentligen fick vi inte vara där för Gogges föräldrar så till en början höll vi en väldigt låg nivå med med lite sprit i kroppen så glöms sånt snart bort. Det är allmän kunskap och en regel. Detta fall var inget undantag.

 

Kvällen flöt på i normal crewetanda. Folk satt i vardagsrummet, drack och körde lustgas. Folk satt i köket och drack och körde lustgas. Folk var ute och rökte och musik var inställd på crewmusik. Ingen fjortisfest här inte. Enligt Gogge så var Kings of Leon bannade också. Det snackades och det konsumerades alkohol i stora mängder. Det snackades lite mer, folk gick ut för att ta luft och för att röka, folk käkade korvbröd för att det var så jävla goth, och folk kissade mer än vanligt.

Denna folk, det är då jag i det här fallet.

 

Den första personen att bryta gruppen var Viktor och hans flickvän, som drog sig hemmåt ganska tidigt. Desa två blev utbytta av Johan och Bella som kom förbi en stund, och sen kom även Ronny. N2 och Martin drog också ganska tidigt, runt ett eller så, och sen gick det mer eller mindre bara utför.

Sara, som var sjuk (stackaren) ville också gå hem, och halv två så drog jag med mig Åhlén och N1 för att följa med mig när jag följde Sara hem, eftersom jag hade lika mycket lust att gå ensam tillbaka som en klimakteriekärring har lust att ha sex med sin man. Svar: inte väldigt stor lust.

I början var det meningen att vi bara skulle följa med henne till centrum (typ) men Åhlén fick cravings för chips så det bar av till Statoil för att inhandla detta. N1 drygar sig mot fyra fjortistjejer som också dragit sig till Statoils lysande skyltar likt nattfjärilar till lamporna man har utomhus på sommarkvällarna. Sen drar vi vidare och Sara levereras säkert hemma. Vi tar vägen via bergfoten hem och här tar allting en lusting vändning ska ni tro.

 

Jag kan inte riktigt komma ihåg hur allting startade, men som vanligt så blev jag mobbad för allt och ingenting, och N1 och Åhlén konstaterade att "de var så perfekta att man inte kunde mobba dem" (notera att detta är deras egen uppfattning och inte alls har något med sanningen att göra), och då tycker jag att jag kan gå i förväg och slippa deras omogna beteende (även fast jag garvade i hemlighet). Jag ropar "Vänta" till mannen som går framför mig, varpå de två töntarna stannar och säger "vi väntar här på dig då," när jag springer efter mannen som skulle bli min nya lekkamrat. Olyckligtvis hann han försvinna iväg innan jag hann ikapp honom. Jag sätter mig för att vänta ikapp dem, men de kommer inte. Jag anar att de ska smyga sig på mig och försöka skrämma mig, så jag väntar där. Ingenting händer. Jag reser mig upp för att leta reda på dem, men nu är de borta. Totalt puts väck.

Jag börjar gå omkring för att leta efter dem, och nördarna börjar göra läten från den lilla skogsdungen som är placerad på ett berg (jag vet, jävligt dum placering), bara några meter från där jag satt. När jag senare konstaterade att vad som helst skulle kunnat hända (efter att de hade kommit ner och vi börjat gå tillbaka till Gogges hus) så sa han att de ändå hade haft uppsikt över mig.

"Men någon skulle ju kunna komma springandes och skjuta mig, och vad fan skulle ni kunna göra då?" säger jag. De svarar att man inte skulle kunna göra någonting, och sen snackar de om människor som står uppe i skogen och ska döda oss och yxmördare och stuff. Inte världens roligaste samtalsämne när man är lite halvt skärrad och ständigt blänger upp i skogen för att få en skymt av sin mördare.

 

Eftersom jag är så otroligt smart och planerande, så har jag foppatofflor på mig. En av dem fuckar upp sig totalt och jag stannar för att rätta till allting, medan jag försöker blockera Åhlén och N1s prat om mördare. De börjar snacka om att det är större chans att man blir mördad om man går fem meter bakom (vilket jag gjorde då de inte stannade upp för att vänta på mig) och ladidada, och sen springer de i förväg. Jag, som känner att de två förtjänar att bli lite rädda och tro att jag faktiskt försvunnit, går rätt upp i skogen och gömmer mig där. Till en början så händer ingenting och de kommer inte tillbaka, och jag tror att de faktiskt gått tillbaka till Gogge och glömt mig totalt, så jag smyger mig närmare bostadsområdet, men fortfarande i gömd i skogen. Till slut ser jag hur de sitter där mitt på vägen och väntar på mig.

Efter ett tag tröttnar jag och går ner och vi går tillsammans tillbaka till Gogge.

 

Situationen är helt förändrad när vi kommer tillbaka. Olle är borta. Leo är borta. Gogge ligger däckad på golvet. Fredde ligger och sover på soffan. Filippa ligger och halvsover lutandes mott Chrippa som pratar med Ronny. Arre sitter och är Arre. Ingenting är som det ska riktigt, men vi tre tar plats i ändå och fortsätter att avnjuta natten. Med några lustgaspatroner kvar så kör de som har på. Det slutar med att Niklas på något sätt ramlar ner från stolen han sitter på och faceplantar bordet. Öl överallt och bara en som kan komma till undsättning och rädda bordet. Vem kan det vara, frågar ni er säkert nu. Jo, svaret är; JAG!

Fredde vaknar och går upp och sätter sig, och Åhlén tar hans plats och lägger sig så bekvämt han bara kan. Jag som också ville ha en plats i soffan går för att sätta mig där, men idioten till kompis vägrar sammarbeta med mig och jag slutar ovanpå honom där jag ligger rätt bra tills han ska hålla på att omgruppera och stuff.

Vi går ut för att röka och Olle och Arre drar. När vi kommer in så tar jag Arres plats i soffan och blir Åhlén och N1s huvudkudde. Detta pågår tills N1 får för sig att han inte alls kan sova nu, utan måste hålla sig vaken. Så han går och sätter sig på en stol för att den är obekväm och detta blir den nya regeln efter att jag vilat ögonen och känner mig rätt pigg och måste flytta på mig för att inte heller somna.

Ny regel: Sleep and die!

 

Så klart så går inte Åhlén och Fredde under denna regel, och inte heller Filippa och Ronny. Alla fyra somnar, Filippa uppe i Albins rum och Ronny i Gogges föräldrars säng. Någon gång under den här perioden har Gogge även vaknat och gått upp och lagt sig. Jag, N1 och Chrippa som är vikingar och riktigt tuffa stannar uppe. N1 och Chrippa fortsätter till och med att dricka, trots att klockan närmar sig sex och det är dags att egentligen sova. Fast det fick man ju inte göra så vi stannar uppe. N1 dansar vackert till Sex on fire (when the cat's away the mouse will play som man säger) och allting är bara väldigt flummigt. Jag skrattar och fnittrar åt ingenting och vi har deep talk om allting och ingenting.

 

(Då denna period är den luddigaste av dem alla, så står då XX för någon av de minutrarna som klockslaget sex kan innehålla utan att slå över till 07:00. Ni hajar nog)

Jag sitter i Gogges kök och kollar på Chrippa och Niklas när de avnjuter sitt byte. De har varit på jakt efter makrill i tomatsås (YUM <3) och varit hemma hos Niklas för att hämta två paket. Båda är anfådda och båda slänger glupskt i sig fisken, med läten som tex "mmmhmm" och "mmhmmmhhmm" kommandes ibland. Sen går vi ut och röker och nu är det riktigt kallt ute, så jag och Niklas delar på min filt och Chrippa (som kommer senare för att han kände sig ensam där inne) är viking och kör i sin tröja. Sen går vi in och pratar ännu mer, och slutligen så går vi och lägger oss. Jag tar ensamsängen, Chrippa flyttar in till Filippa och N1 tvingas dela rum med Ronny. Jag somnar väldigt snabbt och drömmer drömmar om festande.

 

Klockan 11:30 så kliver Filippa in i mitt rum och väcker mig. Hon ska nämligen åka hem och åka till jobbet nu. Jag mumlar sömnigt och det var säkert inte sammanhängande, jag kan inte komma ihåg det. Vad jag sa alltså. Efter det så kan jag inte somna om, men jag ligger kvar i sängen ett tag i alla fall, tills jag hör hur Gogge går upp och går ner. Jag följer straxt efter och vi äter chokladbollar och popcorn samtidigt som vi kollar på wipeout, och skrattar åt folk när de misslyckas (den männskliga humorn är så underbar ibland). Sen går Gogge upp för att sitta vid datorn och jag sätter på trean och hollywoodfruarbajsshitkiss. Sen vaknar N1 och kommer ner och vi sitter och gnäller om hur puckade de är innan han tvingar mig att kolla på pingingturneringen som gick på tv4+. Klockan är då runt två.

 

Vid fyra, nånting så får alla för sig att vi ska till Kakkan, så dit bär det av. Ovanligt nog så gick vi faktiskt dit. Jag hittade ett par gula ballonger som N1 stal från mig, och som jag sen tog sönder...eller en av dem i alla fall. Jag äter ingenting eftersom jag har lika mycket pengar som en hemlös just nu, men jag fick lite charityfood av N2 och hans kompis...de orkade inte äta upp pommesen de hade köpt så jag fick dem. Sen tog jag ett bröd och och fick ett av N1. Jag planerar min resa hem eftersom jag ska åka till jobbet klockan sex. Mina planer går dock åt helvete när jag inser att vi inte har städat än och att jag måste hjälpa till. Så när vi kommer hem till Gogge så är jag kvick och samlar ihop pantburkar för att bidra lite. Alla hjälper till så det går ändå rätt snabbt.

Trots detta så är jag inte klar förrän 17:15 och jag har nu riktigt bråttom att komma hem eftersom min hygien är så låg att det inte är roligt. Jag kollar bussen och svär för mig själv när jag inser att jag inte kommer hinna äta middag om jag tar den, för det gör att jag missar den buss in till stan som jag måste ta för att få min extra halvtimme innan jobbet. Jag väljer det smarta alternativet och går hem istället.

Lyckligtvis så går bussen från Tyresö gymnasium 17:36 men 24:an kommer tre minuter tidigare så jag hoppar på den, åker till Kanelgränd, hoppar av och springer hela vägen hem. När jag kommer dit så rushar jag upp till badrummet, säger några hastiga ord till pappa, hoppar in i duschen och är nere i mitt rum fem minuter senare med nytvättat hår och ren, svettfri kropp. Jag gör mig snabbt i ordning och noppar bort de irriterande ögonbrynshåren som stört mig. Sen springer jag iväg till bussen och hinner med den som går 17:56.

Starkt jobbat säger jag bara.

 

Kommer in till jobbet och blir direkt skickad till Rinkside. Jag måste hjälpa Adriana att öppna för att trafiken varit seg. Detta gör jag utan problem, och vi öppnar och fixar när resten av gruppen som ska stå med oss kommer. Två av dessa är nya, men som den otroliga bitch som jag är så presenterar jag mig inte ens, så jag fick aldrig veta deras namn. Trots detta kom vi väldigt bra överens.

Alla kvinnorna som är där är irriterade, stressade och översminkade. De springer omkring, letar efter rökrutor och barer och ignorerar oss vanliga dödliga. I ett hav av parfymer och röklukt är man omringad. De som kommer och handlar hos mig är nästan alla väldigt tysta. De håller käften samtidigt som de ger mig pengar och tar emot växeln utan att säga ett ord.

Jag har då aldrig varit med om något värre.

 

Självklart finns det dem som är trevliga också. Många som kommer och ställer frågor är väldigt tacksamma, även när jag inte kan ge ordentliga svar. Men eftersom jag måste fokusera på kassorna och att räkna ordentligt så att allt blir rätt har jag en ursäkt.

"Ursäkta, tar ni kort," säger en ung kvinna och räcker fram en hundring. Jag höll på att dö.

 

Vi slutar och behöver inte räkna om, jag åker hem med Bella och Filippa och tänker att jag inte har bloggat alls och måste ta igen det på något sätt.

Så föddes det underbart långa inlägget om min dag. Jag vet att det blev lite kortfattat här i slutet, men jag håller på att däcka och vill bara sova och aldrig vakna upp igen. Åtminstone inte förrän om ett par timmar, eller tolv.

 

PEACE OUT