Det är helt sjukt, men jag saknar grabbarna.
De har varit borta i tre timmar och fyrtio minuter. Det är så patetiskt, men jag kan inte hjälpa det. Under middagen satt jag och undrade om de hade kommit fram, och var avundsjuk för att de fick spendera 10 dagar där uppe medan vi andra får slita i skolan.
Jag har inte umgåtts med dem på nästan en vecka och då har jag inte saknat dem ett piss, men det är vetskapen om att jag inte kan göra det om jag vill som får mig att sakna dem.

Jag måste verkligen skaffa mig ett liv...
Srsly