Min säng som är täckt av kläder. (i.e. Jag kommer inte kunna gå och lägga mig förrän jag har organiserat om min garderob!)


Nattduksbordet är fyllt av böcker och disk...och det ligger massor av påsar mellan det och skrivbordet


Skrivbordet är ett jävla kaos! Måste rensa ut akvariumen också.
Yeah...


Hyllan ovanför ser inte mycket bättre ut....


Enda delen jag har hunnit fixa till...och det är bara den delen, resten av byrån är K to the AOS


Ahem...där ligger resten av mina kläder...
Att riva ut dem var AWESOME
Att vika in dem fint igen kommer inte vara lika awesome


Helt jävla tom...


Random skit...notera påsarna på golvet...
De är fyllda med saker som jag har lånat och måste lämna tillbaka!
Yeah, true story

 

Innan jag började i Forellen så hade jag färgat mitt hår nattblått. Lite av det låg kvar efter att resten bleknat, och mitt hår fick för sig att locka sig helt plötsligt. Detta försvann till senvåren och efter sommaren var mitt hår längre och blekare. Jädra sol.




Detta var ett händelserikt (h)år med många olika stilar och mycket nytt.



I december 2006 så genomgick jag min första stora förändring. Jag klippte mig kort. Kort för mig var då så pass långt att det fortfarande nuddade axlarna. I Februari 2007 så hamnade jag med den första frisyren. Jag vet inte riktigt hur luggen kom dit, men det gjorde den i alla fall.

Ja, jag hade lila lugg. När ni andra gick igenom eran fjortisperiod så hade jag min emoperiod och ville vara så alternativ som det bara gick. Tyvär så tog mitt lättja över och till slut orkade jag inte "fylla i" färgen, utan lät det blekna. Denna stil var tydligen populär hos min farmor, då hon ideligen frågar om jag ska färga tillbaka.



I Augusti så färgade jag hela mitt hår svart för att bli av med luggen. Svart är det enda jag kan färga till utan att det försvinner på typ tre sekunder.
Jag prövade också att byta håll på luggen...i sisådär tio minuter. Sen kom jag på att det såg skitskumt ut och att det inte alls passade mig, så jag bytte tillbaka.



Det dröjde ungefär några veckor, sen var mitt hår tillbaka till sin bruna färg. Den här bilden är från Oktober i och för sig, när mitt hår hade växt ut ordentligen igen. Jag bestämde mig för att göra som jag gjorde året innan och klippa mig kort igen, och sa därför hej då till mitt hår med ännu en "emofrisyr". Trots detta så hände ingenting, utan mitt hår fortsatte att växa och blev så smånging om okontrollerbart, och långt.



Till slut gjorde jag slag i saken och klippte mig kort. Jag satt i princip och grät den kvällen för jag tyckte att det blivit så otroligt fult så jag ville inte visa mig. Detta la sig med tiden, och jag märkte att jag kände lika dant varje gång jag kommit hem efter en klippning...speciellt när de gjort det kort.

Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle bli blond också. Platinablond som Bou i An Cafe - gud vilken bra idé.
Bou ser ut så här;



Jag slutade så här;







Jag höll kvar i drömmen om hur blond och asiat inte fungerade ihop, och om hur jag skulle chocka världen så jag lät det vara. Jag fick till och med något jäkla frizz på det. Sen så jag blekte det igen och då blev det faktiskt som jag ville ha det, men tyvär bara i hårbotten. Topparna såg fortfarande ut som skit. Till slut gav jag upp och färgade håret i en ljust brun nyans istället.



Färgen stannade kvar ganska bra, eftersom jag hade blekt det innan, fast sakta men säkert kröp den där nedrans utväxten fram, och jag färgade håret svart. På köpet bestämde jag mig för att klippa lugg, men den blev alldeles för kort. Jag hamnade återigen i en sån där, snälla-döda-mig-för-mitt-hår-är-så-fult-period, men håret växte snart ut och den svarta färgen blektes i och med utlandsresa (därav den fina bruna färgen på bild 2). Jag tänkte prova Scene girl-stilen men frisören kunde inte klippa till det som jag ville, jag var för pank för att köpa extensions och för lat för att göra något liknande förutom att ha i hårspray.
Lite ruffs fick jag till dock.



I September så blev mitt hår lite så där halvlockigt igen av någon anledning. It was vair vair weird (vair = very)






I och med Twilighthysterin som jag var så delaktig i, så bestämde jag mig för att denna års korta frisyr skulle vara Alice-frisyren. Detta blev dock inte alls som planerat, det blev för få lager och mitt hår är ökänt för att göra som det vill, men det blev någon annan konstig frisyr som jag personligen tyckte väldigt mycket om. Dock krävdes det väldigt mycket arbete, och jag tyckte det var kul de första veckorna, sen tröttnade jag och lät håret ligga. Efter ett tag rättade det till sig automatiskt ändå.


Mitt hår utvecklades till något dött som jag mest hade uppsatt i klämma och som gjorde precis som det själv ville. Efter ansträngningarna med Alice-frisyren så orkade jag helt enkelt inte bry mig om håret. Jag hade ändå viktigare saker att tänka på. I Augusti fick jag dock ett ryck och skulle helt plötsligt klippa bort allt hår till en frisyr jag hittade i en japansk tidning.
Men bögfrisören hajjade inte alls vad jag ville ha, trots att jag visade en bild på det. Istället gav han mig någon preppy frisyr som jag avskydde. (Det var också ojämnt klippt)
Efter några månader hade det växt ut lite mer och det såg nu ut som jag hade velat ha det från början.





Nu har mitt hår äntligen börjat växa till något bättre igen, och jag kan till och med göra saker med det, och behöver inte sätta upp det varje gång jag tröttnar på dess "hanginess".
Men frågan lyder fortfarande;