Grattis på 20-årsdagen din jävla mupp!

Nu lämnar du tonårsvärlden för alltid!

:)

när religionsläraren (SILVERFOXXEN) och psykologiläraren sammarbetar med varandra i sina ondskefulla planer om att förpesta våra liv (även om båda två är rätt schysta i grunden).
Det är klar att när de sitter i samma arbetsrum och har samma klasser att de inte bara ignorerar varandra utan att de måste ha planerat detta.

Hemtenta i Religion - deadline den 4:e december
Hemtenta i Psykologi - deadline den 10:e december

HUR FAN ANNARS LIKSOM?!

En pigg Kim vaknade klockan elva helt självmant. Jag säger ju att gå och lägga sig i tid fungerar!
... det har jag i och för sig aldrig sagt, men ändå.

Satte mig och kollade på desperate housewives som jag missade eftersom jag jobbade både tisdag och söndag (JAG VET, otur) och sen bytte jag till MTV2 ett tag innan jag började göra mig i ordning för skolan.

Läste ut Nick & Norah också.

Känns som att jag har varit effektiv.


Detta är vad jag skulle ha gjort istället;
*Skrivit på artikeln
*Skrivit på mitt tal
*Skrivit på boken




...och plötsligt känns allt failed igen.
fula kläder har jag på mig också.
URGH

Hon kilade förbi med ett lika pissigt humör som jag och tillsammans låg vi och gnällde i min säng tills vi började asgarva över talfel. Sen gnällde vi lite till och sen gjorde vi mat och satte oss för att kolla på Twilight, men sen ändrade vi oss eftersom vi tänkte se den på fredag innan vi drar till New Moon (OMGOMGOMG) så vi tyckte att det var onödigt.
Nu har hon åkt hem, men jag är på betydligt bättre humör än jag var innan, men trött är jag fortfarande så jag tänkte säga godnatt och lägga mig och läsa Nick & Norah.

PEACE.

Den här helgen har varit brutal, och jag är glad att jag är ledig nästa.
Är så trött nu, så jag vill bara gå och lägga mig, men min dag är inte slut än. Jag ska gå och handla choklad, duscha av mig korvkaffeöllukten och sen ska jag sätta mig och skriva de 7000 ord som jag ligger efter med, så jag hamnar på rätt sida igen.

Det kommer bli kanonkul.
Eller inte.

Jag har redan lyckats fräsa åt min brorsa och jag har varit hemma i typ en timme.
Han frågade var mamma var.

Jag är en hemsk människa

Nu blir det ännu ett sånt där überlångt inlägg om gårdagen, men då jag och camilla ska åka och bakiskäka innan jobbet ska jag försöka vara lite kortfattad.

Jag kom hem klockan fyra på fredagsnatten och däckade i sängen, mycket väl medveten om att jag skulle upp fyra timmar senare och börja göra mig i ordning till jobbet. Vaknade igen, duschade och fixade till mig. Packade påsen med saker inför kvällen och begav mig mot gullmars.
När jag väl kommer dit inser jag att jag har glömt plånboken.
(Fast det löste sig sen, och jag orkar inte berätta hur och när och varför, för det är en lång och tråkig historia och jag är för pissigt bajstrött för att återberätta den)


Börjar jobba klockan 10 och fortsätter sedan att jobba till ungefär tjugo över nio och sen gör jag mig i ordning och rusar till Gullmars där Filippa, Chrippa och Fredde väntar. Sen kommer Katti också.
Thing is, folket jag är med är jätteotaggade på att dra till Klubb Blå, eftersom klockan har passerat tio och vi då måste betala inträde, men trots det så följer Katti och Filippa med mig och grabbarna drar till Donken för att möta upp de andra och sedan dra till Nivå eller något sånt.
Vi går in, dricker, dansar, dricker, dansar, röker, dansar, dricker. Sen utmanar Camilla mig att gå upp på den lilla scenen, som fungerade som sittplatser, mot en öl och där står jag en stor klunk cider senare och dansar vilt med människor jag inte känner.
Och scenen var en väldigt bra utkiksplats eftersom jag såg hur grabbarna började röra sig innåt och blev glad.

Introduktion till kvällen avklarad.
Nu snabbspolar vi.

Dans
Dricker
Jag och Gogges tävling som Camilla var med i senare (Jag vann med 19)
Apfull och halvsover i en soffa
Mer dricka
Dansken Holger xD

Och sen kommer jag inte ihåg mer.
Och nu ska jag klä på mig vettiga kläder och dra till Kakkan.

Om cirkus femton minuter ska jag börja dra mig mot Nyboda högstadium för att sedan avvika och ta mig till bowlinghallen.
Varför?
Jo för att jag ska spöa skiten (läs: bli spöad) i bowling ännu en gång.
Det ska bli så kul!

Fast det passar mig perfekt eftersom jag måste gå och lägga mig tidigt. Börjar jobba klockan tio nollnoll imorgon, och ska sedan ut och festa. Jag klarar inte av sena nätter. Hah!

Idag har Kim varit duktig.

Kim fick sin lön, och har varit på jakt efter en klänning att ha på sig när hon och hennes kompisar till Camilla Forsells krogoskuld. Utöver det bestämde hon sig för att sluta röka och köpte ett paket nikotintuggumming. Och så hittade hon en födelsedagspresent till sin kära vän Niklas.


Basically så har jag varit och shoppat sen klockan 14:00, give or take a few minutes, och jag har inte handlat upp hela min lön!

GO KIM!

Idag så var jag och Camilla och ett par andra okända (för mig) människor jury till alla de auditions till julshowen. Det var rätt roligt, även om det blir lite antiklimax nu när man vet vilka som ska vara med, eller vilka som eventuellt kommer vara med i alla fall.
Men ändå.

Roligaste idag var när Eric och Niclas Hörngren gick upp på sen iklädda några soulaktiga/gangsterkläder och började köra Hey Boy.
Kanske inte så speciellt, tänker ni antagligen. Den har ju alla hört, och den är skitbra, men det är väl inte så jävla roligt?
Men där har ni fel. Varför?
Jo därför att Hörngren (som annars är en bitter man på 18 år som är väldigt trött på livet och alltid är grinig så fort man säger någonting - vilket gör honom till ett perfekt objekt för mina och Camillas eviga pokes och übersköna kommentarer) spexade till det ordentligt och var...inte alls som sig själv.
Jag tjöt av skratt och applåderade och skrek när de var klara.
Det var magiskt.

 

 

 

Ikväll ska vi se på Zombieland, och i brist på annat att skriva så tänkte jag bara nämna hur taggad jag är inför den.
Och hur jävla ont jag har börjat få i midjan.
Måste gå till naprapat, men jag har inte rååååd.

Tack och hej

Nu är jag slut både psykiskt och fysiskt.
Skolan bara tränger sig på, och med Historiaprovet smygandes, en artikel att skriva och ett tal att förbereda så är jag äckligt stressat på ett lugnt "skjuta-upp-det-till-nästa-dag" kind of way som är typiskt för mig. Detta resulterar i att jag sitter där sista dagen och stressar och mår piss.
Dessutom vill jag bara lägga mig och sova och stanna där till på lördag, och sen krypa ner igen och inte gå upp förrän på onsdag och fredag.
Sen får jag gärna gå och lägga mig igen.

Mörkret kväver och skolan dränker, och jag ser ingen utväg i det bistra kvartalet som kallas vintern.
Blääääääää

...så blir man ju förundrad över hur människor orkar.

I och för sig påminner det mig om den tråkiga historialektionen när jag och camilla skickade identiska sms till krullis på samma gång, så det kanske är karma som säger åt mig att sluta jävlas med folk.
Fast det är ju så kul, så jag står nog ut

 

 

 

 

På fotolektionen idag så ägnade vi oss bara åt redigering. Jag var helt lost eftersom jag förlorat all kreativitet som min kropp kan skaffa, åt att skriva på Stranded, så det gick egentligen inge vidare, utan jag satt bara och lekte med effekter och tutorials på nätet. Dessa två bilder fick jag ut av det.
Den tredje är på Camilla och det är den enda jag är nöjd med, eftersom jag ansträngde mig lite mer med den än med de andra.

Min lärare tyckte att känslan och bilden motsa sig själva eftersom att rosen är rätt kantig och för att det är taggtråd med i bilden. Jag kan hålla med honom.


Mitt "självporträtt". Med effekter så fick jag bilden att se ut som om jag lever ett liv med cigaretter, böcker, mobilen, musiken, datorn, skrivblocket och LSD varje dag.



Camilla, som blev helt chockad när jag sa att det där var hennes naturliga ögonfärg. Tänk vad lite kontraster och en svartvit bild kan göra med ögonen.


Nu ska jag plugga järnet. Läsa tio sidor i historiaboken, och föra anteckningar på det. Skicka iväg ett mail med intervjufrågor och försöka hinna med att skriva 1,300 ord på boken så att jag inte halkar efter.
Laters!

Idag är det Fars dag.
Kunde inte bry mig mer faktiskt. Dels för att pappa inte bor hemma längre, och dels för att jag aldrig har brytt mig om att fira dem. Ett tag försökte jag vara en duktig dotter och köpa något till honom, men man kunde alltid märka hur presenterna han fick var värdelösa. Han sa tack, tog på sig det där typiska leendet som säger att man egentligen vill slänga saken i ansiktet på den som gave den, och sen använde han det aldrig, om det inte var strumpor.

I år tänkte jag faktiskt göra något speciellt dock. Jag hade tänkt skicka ett brev till honom med obscena ord om honom och hans nya brud. Men fantasierna skenade iväg och jag visste hela tiden att jag aldrig skulle göra det.
Ibland önskar man ju att man kunde stå för vad man ville.

Enligt wikipedia (som är min skapare och min Gud) så ska man fira Fars dag enligt följande små riktlinjer.

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2. Far hälsas om morgonen med sång av barnen.
3. Han bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Han hedras med blommor och en liten gåva.
4. Honom beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska. (HAHAHAHAHAHA, varje dag var fars dag)
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där mor i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Far, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Fars förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Far sorg, suckar, bekymmer och svårigheter. (Tack pappa för att du höll samman våran familj, och förlåt för att jag var jag under mina tonår)
6. Frånvarande barn hälsa far med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för fars dag. (Man kanske ska skicka det där brevet ändå...)

Vad ska ni göra för era farsor idag?

Idag var vi på hälsomässna med kvällskursen.
Som vanligt (eftersom jag är socialt inkompetent och hatar nya, främmande människor) så gick jag ensam och strosade runt. När jag gått omkring ett tag hittade jag blodbussen.

Jag kände hur adrenalinet pumpade när jag tänkte tanken. Skulle jag gå ombord och göra en god osjälvisk gärning för en gångs skull? Nyfiket smög jag frammåt och en vänlig dam tog emot mig med en undrand blick.

"Funderar du på och ge blod?" säger hon med en brytning jag inte kunde sätta fingret på.

"Nja...jag vet inte, jag är livrädd för nålar," svarar jag med ett litet nervöst skratt.

"Jag förstår," säger hon. "Men man måste ju börja bearbeta det någonstans."

Mjo, tänkte jag och fortsatte titta i pärmen med regler över blodgivning, samtidigt som jag dagdrömde om hur kvinnan drog tittade på min arm och beskådade den med förundring samtidigt som hon sa "du har perfekta ådror, vet du om det?"

"Ja," skulle jag ha svarat. "Min mamma jobbade med det här förut och hon har ofta sagt det."

Men min fina dagdröm blev avbruten med tanken på de groteska nålarna som skulle stickas in i armen. Är det någonting jag är med rädd för än någonting annat så är det nålar (när spruta går hand i hand med det). Jag vet precis var den rädslan kommer ifrån. När jag var yngre och tog sprutan mot fästingar så var det en värdelös jävla sjuksköterska som skulle sticka mig, och när jag sa att det gjorde ont så sa hon bara att det inte var något. Genom mina sexåriga ögon och enligt mina minnen så mer eller mindre körde hon in sprutan in i min arm, och allt jag kommer ihåg är smärtan. Tydligen hade satans älskarinna stuckit mig i en nerv.

Antagligen så har min hjärna förvridit bilden till något groteskt och läskigt, men tack vare den sjuksköterskan kan jag inte ta sprutor utan att försöka vrida mig bort, skrika eller gråta tills det inte finns några tårar över.

Men i alla fall. Jag fortsätter stå där med hjärtat pumpandes av adrenalin och ren rädsla. Det vore ju rätt coolt, tänkte jag. Om jag skulle kunna säga att jag gett blod. Jag smyger mig nyfiket mot en annan kvinna som hjälper att par med att fylla i uppgifter och allt sånt. Sen dyker kvinnan med brytning upp igen.

"Vill du gå in och kolla?" frågar hon och jag nickar långsamt. Det kan ju inte vara så farligt, tänker jag. Mitt hjärta bankar och jag ser några andra från kvällskursen som har stigit på och ska göra provet. Lukten av sterilt smäller till mig direkt, men ingen har nålar i sig utan verkar bara ligga där.

Sen, sen jävlar. Jag ser hur en sjuksköterska börjar förbereda en tjej som ligger med ansiktet bortvänt från mig. Så fort jag ser nålen accelererar mitt hjärta och jag känner paniken stiga samtidigt som jag känner hur tårarna väller fram ur tårkanalen och fyller min nedre kant.

"Nej," nästan skriker jag. "Det här klarar jag inte av, jag måste ut. Jag är inte redo."

Och sen går jag av bussen och går med snabba steg därifrån och känner hur hjärtat lugnar ner sig ju längre bort jag kommer.

Är äckligt trött just nu så ska gå och lägga mig. Kunde i alla fall skriva ihop 500 ord (give or take a few words) under de tjugo sista minutrarna på dygnet, så jag kan känna att jag har gjort något i alla fall.
Imorgon är det kalas, för då ska jag överleva en dag i skolan och sen åka och hämta ut biljetter i Sickla till New Moon (ASTAGG!), och sen ska jag och Sara åka och träna i simhallen istället för att ta våran powerwalk.
Det blir kanon.

Godnatt nu

Jag har fått tillbaka mitt internet nu!
Tack Com Hem, tack mamma, tack världen och tack livet.
Nu slipper jag känna mig så jävla handikappad.
Livet är härligt <3

Sitter i skolan nu och passar på att uppdatera er lite om vad som händer här i Kims vilda liv of fantasy and adventure.
Egentligen inte så mycket.
Jag har bestämt mig för att göra bra ifrån mig när det kommer till skolarbete, och börja träna eftersom det är en del av en uppgift till idrotten.

Och så har ju NaNoWriMo börjat nu, och jag har redan skrivit ett par tusen ord. Ni kan följa mina framsteg på bloggen ;D

Ska nu ägna mig åt att ta igen saker på facebook och sen skriva en utvärdering som ska vara klar om tre dagar. Måste få den gjord.

Hare.

 

 

 

Då min pappa har flyttat ut nu, och tog bredbandet med sig så har jag inget internet på några dagar.
Därför kan blogginlägg från min sida, sina en aning.
Tro inte att jag har glömt bort er, för det har jag absolut inte.
Ville bara meddela det.

Tack och hej

 

 

 

Idag ska jag studera flitigt. Har en analys till samhällen att skriva, och en uppgift till idrotten som också ska göras. Dessa måste bli klara då skolan börjar snart, och proven kommer på rullande band tillsammans med NaNoWriMo och jobb. Jag förstår verkligen inte hur jag ska hinna med detta. Men det kommer nog gå bra ska ni se.

Bilderna ligger inne på datorn nu, men jag lovade mig själv att jag ska skriva klart åtminstone en av uppgifterna innan jag får göra något annat.

PEACE OUT